Patricia Nikula

DANS, DANS OCH MERA DANS! Det var orden som flöt i våra huvuden igår! Först och främst tack tjejer för en otroligt rolig kväll med ost och kex, sing-star, dans, musik (trots att Håkan till slut drog igång, så funkade det... ;) ), rosa pantrar, broöppning med mera. Kvällar brukar ge antingen allt eller inget, och igår kväll gav den allt!

Jag kan helt med egna ord säga att låten Sarah tar ju priset på svåraste sång att sjunga på sing-star! Oj oj, det är verkligen en låt som man bara kan refrängen på. Fångad av en stormvind däremot gick som smort ;) Sen blev det bussen vidare ner till O´learys! Underbar kväll från början till slutet.

Idag blev det bio med min älskade tvilling. Mamma Mia blev valet av film, och jag ÄLSKADE ( och ja, kan skriva det med stora bokstäver för det gjorde jag verkligen) den filmen! Hur bra som helst, så den har placerat sig på min topp fem-lista med placeringen 1!

Så blir det utgång idag då, först till F (som jag för övrigt inte har träffat på 100 år, förutom när jag åkte och hälsade på henne på jobbet igår, hur kul som helst att se dig. Speciellt att man fick prata av sig lite, vi är varandras halvor, som vi märkte rätt väl igår :) ) för att skvallra och ses några stycken innan vi drar vidare ner till stan, och den plats det nu blir. Skoj ska det bli i alla fall då en utgång var alldeles för länge sen och dansa är det som står på topp just nu! 
Har även upptäckt idag att jag har fått samma problem som alla andra tjejer i världen har, frågan om vad man nu ska ha på sig... Jobbiga, eländiga fråga! Många säger att min garderob är full av snygga kläder, och att jag inte borde ha svårt at komma på något, vi får väl se... Har en idé så får se om jag följer den eller inte :) Förhoppningsvis blir det några bilder under kvällen!

Jag har funderat lite på det här med hypnos, om det verkligen fungerar eller om det bara är struntprat. Man kan ju inte helt säkert veta om man inte har testat på det själv. Tänk er själva att bara försvinna ett tag och bara lyssna på någon röst som gör att man minns saker som man inte ens har tänkt på tidigare, eller inte ens kommer ihåg. Det var någon psykolog som berättade att det fanns olika tillstånd. Ett tillstånd är när man pratar med varandra som vanligt, och om man frågar som i en vanlig konversation vad man gjorde just den dagen när man var fem år, så skulle man inte kunna berätta det, men när man tydligen  är i en mer avslappnad situation och fokuserad så minns man precis allting, och när "hypnotisören" frågade vad man gjorde den där dagen så minns man allt, lukten, vad man hade på sig, jaa allt helt enkelt...
Men då är min fråga, kan det verkligen vara så?

Vill lägga upp en massa bilder, då jag tycker personligen att en blogg är ganska tråkig utan, men mitt "hum hum" internet vill inte gå min väg och pajar hela tiden varje gång jag försöker. Vilket jag redan har skrivit några gånger, men eftersom det fortfarande inte vill, så avreagerar jag mig lite här!

Ni kan inte förstå känslan som jag känner just nu alltså! Underbara underbara semester har kommit. Arbetade sista dagen idag, och kan helt ärligt säga att jag inte hade klarat många dagar till. Trött och helt slut helt enkelt. Man tror inte att det är jobbigt att vara ute, leka och sporta och ta hand om en grupp barn. Nu klagar jag säkert, det är världens bästa sommarjobb, men det tar på krafterna...

När E och jag var nere på stan för någon dag sedan, så hittade jag ett knall orange nagellack, är så less på mitt lilla jag haft några dagar, så vi tyckte att det var dags för en ny färg, så nu är det knall orange som täcker mina naglar. Rätt skön färg faktiskt. Den syns i alla fall ;) Och det var ju lite av en tanke. Och sedan är det snyggt när man är brun, och brun blir man ju när solen nu vill visa sig och stanna i mer än 5 minuter åt gången!

Har tänkt sätta mig och skriva nu sedan i måndags men varenda gång jag försöker lägga upp en bild, så pajar internet och jag har inte orken att gå och fixa det hela tiden, då det händer hela tiden verkligen! Så där av bloggtorkandet för den här veckan. Nu dock sitter jag i sängen, nyduschad och nästan klar för att åka iväg till R ikväll. Har varit skit duktig också och städat hela rummet. Eller städat är väl fel ord egentligen, då det inte var dammning, dammsugning eller sådant som stod på listan utan bara plocka upp alla kläder från golvet och stoppa in dem i garderoben igen. Det var det enda som behövdes fixas och sen var det klart!

Fick en skö kommentar av en tjej i min grupp i måndags, då jag inte hade sovit som jag skulle. (Det verkade som att alla såg det, för kommentaren var):
Tjejen: Du är trött va?
Jag: Aa, lite grann
T: Det syns, för du har påsar under ögonen...

Schyst va? Kunde inte annat än att hålla med och skratta. Hon hade ju rätt, såg förjävlig ut verkligen, men det är smällar man får ta ibland alltså.

Den 18 augusti är datumet som gäller fick jag veta idag. Då åker jag med flygplanet till USA. Ni kommer inte få se mig på ett helt år, eller aa ni som inte kommer och hälsar på mig vill säga! Men som tur är så kommer jag ju fortsätta skriva när jag får tid, så ni kommer höra av mig i alla fall. Min värdfamilj hörde av sig idag och sa att jag kommer komma till dem den 22, så det är om 6 veckor ungefär.. =/ Det börjar kännas nu. Förr var det så avlägset så långt bort liksom, nu börjar det närma sig med stormsteg och det känns som att jag har så mkt kvar att göra här hemma. Är inte redo för att lämna allt bara... Eller är jag?

Satt i soffan och tittade på Top model Kanada, och började störa mig på vissa saker. Som att de säger att en tjej som blir hur bra som helst på foton och rör sig utmärkt, inte kan bli top model bara för att hon har lite rundare höfter än de andra tjejerna. Vad spelar det för roll egentligen? Hon gör ju jobbet lika bra eller bättre. Ska storleken spela någon roll? Ylenia gör bilderna rättvisa, denna bild som är över var bäst av alla, och ändå får hon kritik... Big ass, hell no!
Tjejen som åkte ut sa något så oerhört bra, som verkligen slog en. De frågade om hennes drömmar hade gått i krass nu, då svarade hon:

                  "Drömmar kan inte krossas. Drömmar har en början och ett slut. Sen kommer de upp igen."


Det är så sant, för vem säger egentligen att drömmen krossas bara för att man råkar misslyckas en gång, upp på sadeln igen och försök en gång till!