Patricia Nikula

Jag visste att april månad skulle vara den månad som skulle betyda något.. Och så rätt jag hade! 

                                 Jag klarade det, äntligen! Körkortet är äntligen mitt!

Nu kan jag ta mig precis vart jag vill, när jag vill. Om jag vill lämna något ställe är det bara att dra. Kommer få så mycket frihet och så mycket stress kommer att försvinna.

När hon sa att jag vart godkänd trodde jag inte mina öron först, kunde inte tänka och blev helt i chocktillstånd. Hörde bara orden godkänd och började tänka att jag faktiskt klarade det. Minns ingenting av vad hon sa efteråt om något som tack och lov stod på pappret... Jag minns bara glädjen jag kände, hur jag inte kunde sluta le, hur jag inte kunde sluta skratta och hoppa omkring, ville berätta för alla hur bra det gick.

Ingen visste ju om vart jag hade tagit vägen någonstans när jag gick tidigare från skolan. Man slapp alla förväntningar man hade på sig och bara kunde chansa.

Underbar känsla var det i alla fall att sätta sig i bilen ensam utan någon som satt brevid mig och sa vad jag skulle göra, utan någon grön skylt på bakluckan.

Några förslag om något ni vill att jag ska skriva om, säg till så gör jag det :) Det är många som undrar samma saker, även om de inte säger något om det :)