Kolpenäs on the top again.
Första seriematchen igår mot Flen, och tro det eller ej, så vann vi med otroliga 8-1!
Det tråkiga i det hela är att det som något har blviit en traditon tydligen är att någonting ska hända mig under säsongens första match. Förra året var det nervskadan i armen som gjorde att jag missade nästan hela säsongen och igår blv de ett tryck över bröstet som gjorde att jag knappt kunde andas. Det ledde till att jag missade sista perioden av matchen och att lördags kvällen tillbringade jag och M på akuten.. Vi kom in rätt snabbt och de gjorde ett EKG. Sjuksyrran sa att läkaren skulle komma snart och se efter mig (då var klockan tio i 7 ), snart betyder evigheter på läkarspråk för läkaren kom inte förrän 3 timmar senare! Då han knappt kunde svenska, och trött och vilsen som jag var fattade jag ingenting om vad han sa eller menade. Tur att man hade M där som kunde översätta till mig... Hatar verkligen att behöva ligga i dem där rummen, vita och kalla är dem. Någon borde måla om dem i lite varmare färger som i alla fall lugnar ner oss som måste sitta i dem i evigheter. Och kanske någon skön stol till dem som är med.
Tydligen är det något med muskeln vid hjärtat som gör någonting. Det betyder att jag måste vila. Inget rally och inget jobb idag. Vad ska jag då göra?
Du fick mig att tänka på annat, tack.
Varför bryr du dig inte? Känns som du om någon borde göra det! Men visst, fest är viktigare...
Måste bara berätta om en jätte tjurig sjuksyrra som jobbade igår också. Såna männsikor skulle inte få jobba där. Dem är ju där för att hjälpa och ta hand om patienterna inte skälla ut dem och skicka in dem på rummet igen.
Det tråkiga i det hela är att det som något har blviit en traditon tydligen är att någonting ska hända mig under säsongens första match. Förra året var det nervskadan i armen som gjorde att jag missade nästan hela säsongen och igår blv de ett tryck över bröstet som gjorde att jag knappt kunde andas. Det ledde till att jag missade sista perioden av matchen och att lördags kvällen tillbringade jag och M på akuten.. Vi kom in rätt snabbt och de gjorde ett EKG. Sjuksyrran sa att läkaren skulle komma snart och se efter mig (då var klockan tio i 7 ), snart betyder evigheter på läkarspråk för läkaren kom inte förrän 3 timmar senare! Då han knappt kunde svenska, och trött och vilsen som jag var fattade jag ingenting om vad han sa eller menade. Tur att man hade M där som kunde översätta till mig... Hatar verkligen att behöva ligga i dem där rummen, vita och kalla är dem. Någon borde måla om dem i lite varmare färger som i alla fall lugnar ner oss som måste sitta i dem i evigheter. Och kanske någon skön stol till dem som är med.
Tydligen är det något med muskeln vid hjärtat som gör någonting. Det betyder att jag måste vila. Inget rally och inget jobb idag. Vad ska jag då göra?
Du fick mig att tänka på annat, tack.
Varför bryr du dig inte? Känns som du om någon borde göra det! Men visst, fest är viktigare...
Måste bara berätta om en jätte tjurig sjuksyrra som jobbade igår också. Såna männsikor skulle inte få jobba där. Dem är ju där för att hjälpa och ta hand om patienterna inte skälla ut dem och skicka in dem på rummet igen.
Kommentarer
Trackback