A reall thing to think about
Upptäckte att jag varit kass på att skriva nu under de senaste dagarna och att jag hade ett inlägg som inte ens hade blivit publicerat utan låg här som sparat, ups...
Hur som haver är det nästan precis en vecka kvar tills jag lämnar landet och beger mig till USA. Det är både skrämmande och hur spännande som helst, jag vet inte riktigt vad man känner just nu. Men det är som R säger "Just enjoy the ride". Jag får lyda hans råd, han brukar ju ha rätt i slutändan... Jag är orolig hur det kommer att bli därborta och hur det kommer att vara, hur man ska vara och hur det kommer att bli. Jag är fortfarande inställd på att gå tillbaka till skolan igen, sätta mig på lektionerna, plugga till prov, sitta i de blå sofforna och ha det underbart med alla dem som man gillade. Ett år till skulle betyda så mycket för så mycket, men samtidigt är man så glad över att det är över, så man kan få uppleva nya spännande saker, och samtidigt får man ju tänka på att om man inte hade gått trean så hade man inte kommit varandra så pass nära som man annars nu har gjort. Jag kan ärligt säga att jag längtar tillbaka men samtidigt skulle jag aldrig offra det jag har fått för att vi just gick sista året och över den tid som varit efter det. Jag vet, jag babblar på som jag brukar, och ni som hänger med är otroligt bra, ni andra... Ja ni får helt enkelt träna och försöka hänga med så gott det går...
Igår var det Lars Winnerbäck som gällde med P och J, och jag kan säga varenda gång jag hör han live så förundras jag över hur bra han är då men hur kass han egentligen är när man hör han på skiva... J blev förvånad när han fick höra att jag var på konserten, då jag fick kommentaren
J: Var du också på konserten?
Jag (tänkte skriva J igen, men kom på att det blir nog lite förvirrade, haha): Japp...
J: Rätta mig om jag har fel, men jag har för mig att du hatar Winnerbäck...
Jag: Det gör jag, men följer med som gott sällskap
J: Då hade jag alltså inte fel, och så asgarva...
Jag förstår inte vad han menade med det ;) Jag som alltid har varit ett fan av honom och kan precis varenda låt... Eller inte kanske... Jag stod där längst fram med J och P och hängde med när de andra sjöng med till varenda låt och visste precis vilken låt det var... Jag blev överlycklig när "Hugger i sten", "kom ihåg mig" och "tvivel". P och J skrattade åt mig och säkert många runt omkring mig, men det brydde jag mig inte om. Även om jag inte är det största fanet av honom så stod jag ändå i regnet i 3 timmar och väntade på honom... Duktigt gjort tycker jag!
Sen blev det nattligt besök som var väldigt uppskattat, så kvällen innehöll massor som gjorde att kvällen hamnde på topp, konsert, riktig dusch (med stråle... Testa själva att stå och försöka duscha när det kappt kommer någe vatten, det kan ungeför jämföras med att stå ute i regnet och duscha...), musik som blev underbar i slutet, en bil att sätta sig i när benen inte orkade längre, putande av bil när bilen inte ville starta när vi skulle hem igen till Södertälje, besöket, sugmärket på J, myset och pratet. Låter lite, men sällskapet var underbart och det är en kväll man kommer att minnas!