Patricia Nikula

Så, nu när jag har gjort min plikt som syster (som jag gjorde så gärna så) tänkte jag berätta att jag ÄNTLIGEN är framme i huset hos min värdfamilj! Det är som sagt både påfrestande och hur spännande som helst! Det som är grymt störigt dock är att jag har börjat tänka på engelska nu istället för svenska, och jag håller med, det är skit bra i visa fall som när man ska prata med familjen och sådana tillfällen, men när jag ska skriva mail till er där hemma eller ett inlägg här så är det störigt, men det får ni tåla :) Ni klarar er alltid!

Jag kan helt och hållet erkänna att jag har gråtit några skvättar idag av tårar, men vet egentligen inte varför. Det är ju underbart här, familjen är underbara och allt är så otroligt. När John (pappan) picked me up (see) Oh did it again... Och igen, aahhh, aa ni ser vad jag menar... så satt jag och kollade ut genom vindrutan hela vägen hem och log och tittade runt omkring mig som om jag var en hund på jakt efter något. Han måste ha skrattat åt mig... När vi kom hit (det känns inte rätt med att säga hem än) så hade barnen och mamman satt upp ballonger på verandan på framsidan, ena ballonghögen var Sveriges färger och på den andra sidan var det Amerikas flaggas färger. Hur gulligt som helst och när jag kom ner till mitt rum så stod barnen och pekade bakom dörren, det vissade sig vara att det fanns ett skrivbord där och över det skrivbordet så satt det en anslagstavla och där hade de satt ihop ett stort rosa papper där det stod: "WELCOME" on. Maten är mycket bättre här än vad den var på skolan, så kanske kommer att gå upp de där kilona i alla fall, för har upptäckt att jag tror att jag tappade några kilon istället.. =/

Just det NEW YORK CITY! Det var precis som man hade tänkt sig med alla höga skyskrapor och allt det där, men det jag blev lite besviken på dock var att ingen hade någon känsla för mode, det är ju det man får se i alla filmer, att människorna hela tiden är så vackra och glamourösa, men de har såg ut som att de var hämtade från landet och var dit satta för att det skulle se bra ut med mycket människor... Så det fick ett minus, men det var nog det enda. Vi åt på ett ställe som jag beställde Sweet and Sour chicken on, and it taste exacly like the one I always äter på Heron City, så det väckte lite minnen :) Nu har klockan börjat närma sig sent även för mig (11 för mig, och 6 för er), så ska kila och sova. Imorgon bär det av till downtown I think they said, so vi får se hur det blir :)

Roligaste uttrycket jag har hört än så länge var från E som kommer från Umeå (tror jag det var) och hon säger att man kan bli skvätträdd! Hahah, ni ska bara ana hur mkt jag och E skrattade åt det! Skvätträdd liksom, det finns inte.... Eller tydligen gör det ju det :) Det fungerade med bilden! Yeaj!