Patricia Nikula

Som de flesta antagligen vet, har jag skickat in min ansökan till EF för att kunna åka iväg till USA ett år. Få komma bort från allting ett tag och upptäcka nya saker, saker som jag kanske aldrig skulle klara av om jag stannade kvar i Södertälje. Jag har gått runt och oroat mig för att ingen skulle vilja ha mig som sin au pair, men för en vecka sedan fick jag en matchning på en familj som bodde Inversness, IL, dock hade familjen fyra ungar, och jag har sagt ifrån med att det inte ska vara fler än tre stycken. Så nu för två dagar sedan fick jag en ny matchning på en familj, fortfarande i IL, men nu i Winnetka (tror att det hette så), tre barn och intressen som är ungefär som mina.
Men poängen med det hela är att när jag kom hem idag, och skulle kolla mailen såg jag att jag hade fått et mail av mamman i familjen. Hon ville ställa några frågor och lite så :) Trodde verkligen inte att det skulle bli av det här, men nu känns det verkligare än jag trodde att det skulle göra. För när jag skickade in papprena trodde jag aldrig att jag skulle åka, att det bara skulle vara en dröm som jag så gärna skulle vilja slå in, men aldrig gör.
Men nu när man har fått svar på sin ansökan kommer det upp till ytan att jag verkligen ska åka! Jag ska försöka klara mig själv, stå på egna ben!

Det jag inte gillar, är att M,P och J redan har börjat planera vad de ska göra med mitt rum när jag är borta, J ska tydligen sova där inne och M och P vill göra om det till ett styrketräningsrum. HALLÅ; det är fortfarande mitt rum och jag kommer komma hem till slut! Så ni rör det inte!