Patricia Nikula

Kom hem från C för en halvtimme sen ungefär och det var så grymt roligt. Vi satt och pratade och kollade på några filmer. Bland annat kollade vi på Ensam hemma, visste ni att hela den filmen utspelas här i Winnetka? Och att huset de bor i, inte ligger så långt ifrån mitt eget? Så vi ska gå dit nu någon dag framöver och kolla. Det kanske inte är någon stor grej för många, men har alltid tyckt om dessa filmer. Lillkillen och hans underbara fällor :)
I alla fall så var det så skönt att få komma bort från huset en kväll, även om det bara var över gatan, att träffa någon i sin egen ålder och inte behöva sitta hemma med barnen hela tiden. Att man fick göra något annat nu för ett tag, ni kan inte förstå känslan av det liskom. Vi ville gå och kolla huset på en gång och sen ta en promenad till stranden, dock hade vi totalt glömt bort för stunden att regnet vräkte ner fortfarande så vi struntade i den idéen för kvällen. Vi ska försöka ses mera nu i veckan och hitta på lite saker att göra. Vi måste ju passa på eftersom hon åker hem nu i slutet av september. Skit tråkigt verkligen.
Men jag kan säga er, att allting känns så mycket lättare när man vet att man har folk runt omkring sig, som S och C. Då vet man liksom att man inte är ensam här borta utan det finns andra också. Och att man måste prata engelska med C gör ingenting alls, för det funkar och vi skrattar hela tiden. Det kommer med tiden, precis som allting annat.

Jag ska säga er förresten att det är verkligen så amerika här borta med de gula skolbussarna som kommer och hämtar upp och lämnar ungarna vid "the pick up" vid varje block.. Sedan har jag upptäckt att alla mammor är precis likdana frisyrer... Det skrämmer mig...