Livet ar bra konstigt och det ar inget man kan gora at det
Har hur ont i halsen som helst, det kanns liksom som att det sitter en stor tennisboll i vagen som hindrar en fran att svalja, ata, andas och prata. Sa kan ine saga mycket och det ar inte bra! Jag maste fa min dagliga dos av prat, ni vet hur det kan ga annars!
Sa min springrunda ar installd for R forbjod mig att bege mig ut och trana det minsta, och han brukar ha ratt i det mesta, sa far val halla mig still da, men ska nog ta en promenad anda :) Det kan val inte skada, eller kan det?
Nu sitter J och forsoker inbilla mig en massa saker, men det lyckas hon inte sarskilt bra med for inget av det ar sarskilt sant! Sa det sa, hur mycket du an forsoker :P
Na men nu maste jag kila in i duschen och sen vidare ut for att fa rensa tankarna lite, det behovs ska jag saga er!
vad ska man saga egentligen...
3 manader <3
Long time ago, and I am sorry!
Igardagen vad ska man saga om den, den var en mardrom rent ut sagt och jag kande mig verkligen som varldens elakaste manniska och det var en fruktansvard kansla. Men tack vare lite prat med R, blev jag pa lite battre humor, och jag haller tummarna pa att idag blir som alla andra dagar! + att inte datorn fungerade gjorde inte dagen battre heller...
Idag ska vi aka till Great America, det ar som nagot slags nojesfalt, sa ska fa aka en massa karuseller om man ska lyssna pa barnen :) har ju dessutom inte kunnat beratta om att jag har varit ute och kort har nu! Hur laksigt som helst, for det ar verkligen inte samma regler som vi har i trafiken. istallet for till exempel hogerregel i korsningar sa kor de med den som kom forst och sen nasta som kom osv... helt sjukt for hur kan man veta helt sakert?
Na nu maste jag kila upp och fixa frukost, hur hungrig som helst, och for er som fortfarande haller pa viktokningen far ett litet nedslag, har gatt ner nastan 2 kilo nu! Sa ett tips forer som vill ga ner; ak till Au pair skolan och at deras mat :p
The word, here I come!
Har ju totalt glömt bort att berätta vad jag gjorde igår! Jag packade upp alla mina väskor (ni där hemma vet att jag kan låta väskor stå ouppackade i flera dagar), hängde upp alla kort jag hade med mig på en tavla och i ramarna som familjen har ställt lite överallt i rummet. La ut alla mina saker överallt, låter garderobs dörren vara öppen (för det är den alltid hemma) och nu känns det verkligen mer som mitt rum än som ett gästrum som det kändes som förut! Det är underbart, nu vill jag vara här nere liksom, det ville jag inte förut :) Så det känns verkligen hur bra som helst!Ikväll satt jag, L och J i vardagsrummet och drack te och åt lite av den maraboun som J och M hade skickat med mig, och jag kan lova er att den gick verkligen hem! Så det kändes som om man var hemma då, eftersom det här är något som vi alltid brukade göra hemma. Så det känns som att det börjar gå framåt nu verkligen! Så det är hur skönt som helst.
Dessutom har jag fått mitt amerikanska nummer nu, och om ni vill ha det så är det bara att fråga eller fråga mamma, för hon har det också. Blir jobbigt och väldigt dyrt om jag ska skicka till alla er som vill ha det :) Dock har jag fått en blackberry och jag och tekniska saker går verkligen inte ihop! Jag har haft den här mobilen sen i förrgår och ikväll kom jag underfund med hur man sms och la in nummer, framsteg eller hur ;)
Nu när det är dags för mig att sova, så är de dags för er att gå upp till skola och jobb :)
Just det, bilden är från sista dagen i skolan innan vi skulle ta bussarna in till New York City och alla fick sina diplom :) til och med jag fick ett :D
Somewhere are we together
Nu ligger jag i sängen och lyssnar på och har min free time. Det innebär att jag ligger i mitt rum med stängd dörr och ingenting kan störa mig. Ganska skönt faktiskt, men snart har jag fått nog av det så ska gå upp igen när E kommer hem från fotbollsträningen :) Göra lite te och bara läsa en bok kanske, men ändå vara tillsammans med familjen :)
Idag var vi på ett födelsedagskalas i en av parkerna vi har här i närheten, och det är verkligen precis som i filmerna och i serierna! Ballonger överallt och barn som springer runt och hoppar och mammor, au pairer och barnvakter som springer runt som galningar för att hålla koll på just sina ungar.. Men fick smaka världens godaste muffins! Födelsedagsbarnets mamma hade bakat dem, och det var helt underbara ska ni veta! Man fick sitta på händerna för att inte vilja ta en till...
Just det, ni som har hoppas på och sagt att jag ska gå upp minst 20 kilo under mitt år här, vet jag inte om ni kommer få rätt... Jag har varit här i en vecka nu och jag har gått ner i vikt istället. Kan ju bero på att maten på skolan var så grmt äcklig så man inte kunde göra annat än det. Men jag ska inte ta hoppet ifrån er för maten här i familjen är helt underbart god faktiskt! Så ni kan fortfarande ha en chans med att få se mig rullandes av planet när jag kommer hem... ;)
Nu öppnades dörren och först får man se H huvud stickas in och sen stänger han den, och i nästa sekund så öppnas dörren igen och D huvud tittar fram istället, och dörren stängs.. Sekunden efter så öppnas dörren igen och D huvud tittar fram ännu en gång.. Allt detta händer utan att de säger något... Förstår mig inte på barn ibland alltså :)
One mission all done!
J och A sa att jag ska kunna bevisa att jag verkligen gjort det, så krävde det en bild på det, så här kommer det! En uppdatering om vad som hänt idag kommer senare ikväll!
Stays right here at Chicago
Så, nu när jag har gjort min plikt som syster (som jag gjorde så gärna så) tänkte jag berätta att jag ÄNTLIGEN är framme i huset hos min värdfamilj! Det är som sagt både påfrestande och hur spännande som helst! Det som är grymt störigt dock är att jag har börjat tänka på engelska nu istället för svenska, och jag håller med, det är skit bra i visa fall som när man ska prata med familjen och sådana tillfällen, men när jag ska skriva mail till er där hemma eller ett inlägg här så är det störigt, men det får ni tåla :) Ni klarar er alltid!
Jag kan helt och hållet erkänna att jag har gråtit några skvättar idag av tårar, men vet egentligen inte varför. Det är ju underbart här, familjen är underbara och allt är så otroligt. När John (pappan) picked me up (see) Oh did it again... Och igen, aahhh, aa ni ser vad jag menar... så satt jag och kollade ut genom vindrutan hela vägen hem och log och tittade runt omkring mig som om jag var en hund på jakt efter något. Han måste ha skrattat åt mig... När vi kom hit (det känns inte rätt med att säga hem än) så hade barnen och mamman satt upp ballonger på verandan på framsidan, ena ballonghögen var Sveriges färger och på den andra sidan var det Amerikas flaggas färger. Hur gulligt som helst och när jag kom ner till mitt rum så stod barnen och pekade bakom dörren, det vissade sig vara att det fanns ett skrivbord där och över det skrivbordet så satt det en anslagstavla och där hade de satt ihop ett stort rosa papper där det stod: "WELCOME" on. Maten är mycket bättre här än vad den var på skolan, så kanske kommer att gå upp de där kilona i alla fall, för har upptäckt att jag tror att jag tappade några kilon istället.. =/
Just det NEW YORK CITY! Det var precis som man hade tänkt sig med alla höga skyskrapor och allt det där, men det jag blev lite besviken på dock var att ingen hade någon känsla för mode, det är ju det man får se i alla filmer, att människorna hela tiden är så vackra och glamourösa, men de har såg ut som att de var hämtade från landet och var dit satta för att det skulle se bra ut med mycket människor... Så det fick ett minus, men det var nog det enda. Vi åt på ett ställe som jag beställde Sweet and Sour chicken on, and it taste exacly like the one I always äter på Heron City, så det väckte lite minnen :) Nu har klockan börjat närma sig sent även för mig (11 för mig, och 6 för er), så ska kila och sova. Imorgon bär det av till downtown I think they said, so vi får se hur det blir :)
Roligaste uttrycket jag har hört än så länge var från E som kommer från Umeå (tror jag det var) och hon säger att man kan bli skvätträdd! Hahah, ni ska bara ana hur mkt jag och E skrattade åt det! Skvätträdd liksom, det finns inte.... Eller tydligen gör det ju det :) Det fungerade med bilden! Yeaj!
Min lillasyster blir stor! Men inte större än mig!
Skulle ha lagt upp en bild, men ni vet hur det är med min dator, den lägger av på en gång och det vill jag inte riskera nu :) Än en gång grattis gumman, och som jag sa när jag skickade smset till dig får du äntligen vara med i klubben som får ha kul ute, dansa,
Älskar dig så mycket och jag har inte glömt bort dig bara för att jag är så långt borta nu! <3
En liten hälsning från New York
Nu sitter jag här i ett rum i New York i skolan och har äntligen fått en kabel till datorn som gör att jag har internet. Ska säga er att tyskarna är som galningar! Om man står vid dörren in till datorrummet och de kommer senare så pressar de in en i rummet så man nästan tappar balansen, varför? Jo för att de ska överrumpla oss och sedan hoppa över oss för att hinna till datorn/kabeln före oss! Sedan har vi det här med att de verkar tro att tyska är det som alla kan, för de snackar tyska med en hela tiden och när man ser ut som ett frågetecke och frågade vad de sa på engelska så kollar de på en som att man var dum i huvudet och så går de därifrån.. Men annars är allting på topp här!
Har träffat E, som var my blinddate på Arlanda, och vi höll ihop hela fygresan då vi upptäckte att vi var väldigt lika varandra, precis lika virriga och aa, ni känner ju mig :) Dessutom hade jag tydligen råkat glömma ett gammalt papper hemma som jag var tvungen att ta med in i USA, så hjärtat slog dubbla om inte trippla slag när jag stod där och skulle få mina stämplar, men de kollade inte ens på det så det gick hur bra som helst! :) Så nu sitter jag här i New York! På fredag bär det vidare till Chicago och mitt nya hem, hem... Det låter skumt att skriva det för hem, det är mitt hem i Sverige. Men det här ska bli mitt hem nu för ett år och det bara att vänja sig! Engelskan fungerar men det är svårt att få fram vad man vill men att förstå vad de andra säger är inga problem alls.
Jag har så mycket att skriva om och som jag vet att ni vill läsa om, men har inte tid nu... Måste hoppa in i duschen nu när alla sitter med sina datorer. För ni vet hur det är, ungefär 220 tjejer ska duscha, KALLVATTEN i mängder och köer som är långa som höghusen i NY! Hör av mig så snart jag kan igen!
Sista inlägget från Sverige då
Nu sitter jag här och skriver på mitt sista inlägg på den svenska sidan för ett år! Kan ni fatta det, 1 ÅR! Jag kan inte det i alla fall, det känns inte som att den här dagen har kommit. Dagen som jag ska sätta mig på ett flygplan, flyga tvärs över jordklotet och stanna där borta, leva ett annat liv därborta. De säger att de kommer bli mitt andra hem, och jag hoppas verkligen på det för kommer inte överleva annars...
Resväskorna, två stycken faktiskt, står fulla och nästan redo att föras ut till bagageluckan, ställas i bilen och senare hamna på ett rullband på väg ut mot ett flygplan! Innan ikväll har jag inte kunnat förstå att jag faktiskt ska åka iväg, jag har gått runt och trott att sommaren ska vara här för evigt och jag kan fortsätta leva som livet har blivit nu. Helt underbart vill säga. Men samtidigt är det här något som jag har drömt om så himla länge, och något som jag inte vill missa, samtidigt som jag tycker att det här är hur läskigt som helst, så är det samtidigt så spännande att man ligger och tänker på der i sängen när man inte kan somna och bara längtar efter att få sätta sig på flyget och komma bort från den här staden ett tag. Så mitt flyg går 12.45 imorgon och sen får ni abra höra av mig och se de bilder jag lyckas lägga upp (som sagt min dator verkar inte gilla mig just nu...) Mina nära och kära kommer och hälsar på, och andra stannar kvar i mitt hjärta..
Nu måste jag packa klart det sista innan sängen väntar och mina försök på att sova... Alarmet är ställd på 07.30 för att kunna snooza några gånger och slippa stressa som en galning.
Love you all
Bye bye
Men nu måste jag kila och vara social med de andra, min sista kväll hemma på ett år!
attans pannkakor
Än en gång blev det aldrig som man tänkt sig att det ska bli, kommer det bli ändrig snart? Och med snart, menar jag verkligen snart... Hejdå fest för mig imorgon också :) Ska bli grymt roligt, men du har satt mig på pottan, så önskar att jag bara kunde klona mig, i alla fall en gång bara..
Sister love always
Förseningar som vanligt, vill säga...
R är iväg och fixar, och det kommer gå utmärkt ska du se :) Snart är det verkligen dags!
A reall thing to think about
Upptäckte att jag varit kass på att skriva nu under de senaste dagarna och att jag hade ett inlägg som inte ens hade blivit publicerat utan låg här som sparat, ups...
Hur som haver är det nästan precis en vecka kvar tills jag lämnar landet och beger mig till USA. Det är både skrämmande och hur spännande som helst, jag vet inte riktigt vad man känner just nu. Men det är som R säger "Just enjoy the ride". Jag får lyda hans råd, han brukar ju ha rätt i slutändan... Jag är orolig hur det kommer att bli därborta och hur det kommer att vara, hur man ska vara och hur det kommer att bli. Jag är fortfarande inställd på att gå tillbaka till skolan igen, sätta mig på lektionerna, plugga till prov, sitta i de blå sofforna och ha det underbart med alla dem som man gillade. Ett år till skulle betyda så mycket för så mycket, men samtidigt är man så glad över att det är över, så man kan få uppleva nya spännande saker, och samtidigt får man ju tänka på att om man inte hade gått trean så hade man inte kommit varandra så pass nära som man annars nu har gjort. Jag kan ärligt säga att jag längtar tillbaka men samtidigt skulle jag aldrig offra det jag har fått för att vi just gick sista året och över den tid som varit efter det. Jag vet, jag babblar på som jag brukar, och ni som hänger med är otroligt bra, ni andra... Ja ni får helt enkelt träna och försöka hänga med så gott det går...
Igår var det Lars Winnerbäck som gällde med P och J, och jag kan säga varenda gång jag hör han live så förundras jag över hur bra han är då men hur kass han egentligen är när man hör han på skiva... J blev förvånad när han fick höra att jag var på konserten, då jag fick kommentaren
J: Var du också på konserten?
Jag (tänkte skriva J igen, men kom på att det blir nog lite förvirrade, haha): Japp...
J: Rätta mig om jag har fel, men jag har för mig att du hatar Winnerbäck...
Jag: Det gör jag, men följer med som gott sällskap
J: Då hade jag alltså inte fel, och så asgarva...
Jag förstår inte vad han menade med det ;) Jag som alltid har varit ett fan av honom och kan precis varenda låt... Eller inte kanske... Jag stod där längst fram med J och P och hängde med när de andra sjöng med till varenda låt och visste precis vilken låt det var... Jag blev överlycklig när "Hugger i sten", "kom ihåg mig" och "tvivel". P och J skrattade åt mig och säkert många runt omkring mig, men det brydde jag mig inte om. Även om jag inte är det största fanet av honom så stod jag ändå i regnet i 3 timmar och väntade på honom... Duktigt gjort tycker jag!
Sen blev det nattligt besök som var väldigt uppskattat, så kvällen innehöll massor som gjorde att kvällen hamnde på topp, konsert, riktig dusch (med stråle... Testa själva att stå och försöka duscha när det kappt kommer någe vatten, det kan ungeför jämföras med att stå ute i regnet och duscha...), musik som blev underbar i slutet, en bil att sätta sig i när benen inte orkade längre, putande av bil när bilen inte ville starta när vi skulle hem igen till Södertälje, besöket, sugmärket på J, myset och pratet. Låter lite, men sällskapet var underbart och det är en kväll man kommer att minnas!
Vinden blåser oss i
Någonting som jag, A och A har fastnat för och låtit det gå ut över alla andra i våran närhet är låtarna från filmen Mamma Mia, jag menar hur kan man inte älska dem? Som till exempel Lay all your love on me, honey honey och our last summer. R sa idag att det var kassa låtar vi lyssnade på, men lyssnade vi på honom, icke sa nicke och samma sak gälle M, men hon tyckte om dem i alla fall :)