VISUM och KRYCKOR igen, allt på samma dag.
Men som vanligt så händer ju alltid någon dåligt när något bra just har hänt; Just my luck kan man säga. Den här gången blev jag fastklämd mellan två bilar... Men vadå, jag räddade det redan illa knät och pajade det andra istället. Jag tyckte det var en smart tanke då, men nu inser jag att det bara var dumt. För istället för ett dåligt knä, har jag nu två istället. Trodde jag skulle delas på mitten, eller aa vid knäna i alla fall. Fast det bara var några sekunder kändes det som att tiden stod still och man bara låg där. Man hann inte tänka speciellt mycket förutom på vad som händer och när man kommer loss. Detta hände precis innan mötet med EF, men som jag är så ville jag inte till sjukhuset utan skulle till mötet, det var bara så. Fick inte missa det. M övertalade mig senare efter shoppingturen att åka in till sjukhuset vilket vi gjorde. Jag har sagt det för och jag säger det igen; hatar läkarna på södertälje sjukhus. Värdelösa är dem, (i alla fall de jag har träffat. Ska inte dra alla över en kant). Sötaste var ändå när R kom över för att kolla hur det var. Jag har sagt tack, men du verkar inte förstå att det betydde massor. Alla gör inte så!
SJUNG OM STUDENTENS LYCKLIGA DAGAR!
VI HAR TAGIT STUDENTEN, FÖR VI HAR TAGIT STUDENTEN, FÖR VI HAR TAGIT STUDENTEN, FY FAN VA VI ÄR BRA! Detta sjöng vi konstant i torsdags, då VI ÄNTLIGEN TIG STUDENTEN! Kan inte beskriva i ord hur otroligt glad jag var just då! Allting kändes som en dröm, en bra dröm som man snart skulle vakna upp ur och man skulle inse att man hade många år kvar framför sig... Champagne frukost hos S, 1000 bilder där, ( C, bara för att du sa åt mig att göra det, la jag upp bilden! ) Kyrkan på morgonen, skriva i mössan ( Man var inte snygg i håret när man tog av sig den, då håret bara var lockat till hälften... ) lunchen, talen, promenaden till stora torget för att kunna gå i samlad trupp upp till Torekällberget där familjer, släkt och vänner stod och väntade på oss! Vi kom tvåa i studentkampen, vilket ledde till en andra plats i leden och vinst över SPID ;) Alltid lika kul... Smart som jag är, måste jag då få säga, så valde jag att ha lågklackade skor på mig, vilket många tjejer inte gjorde. Utan de gjorde misstaget att ta 2 dm höga klackar att gå runt i hela dagen, så det slutade med att efter halva vägen så gick de barfota... Smidigt.. Träffade E utanför Skogshöjd och då var det nära att man började gråta, då hon nästan gjorde det! Det var verkligen sant, det var ingen vanlig promenad med alla treor vi gjorde, det var promenaden upp till Torekällberget för vi skulle ta STUDENTEN! Utspring, kort och letande efter alla gick i en väldans fart och flaket var nästa stopp. Musiken paja, då T råkade hälla ut sin cider över den när han skulle byta CD.. Men vad gjorde det egentligen, vi hade allsång istället och grymt kul! Krig mot OP hade vi dessutom då vi plockade våra hinkar med vatten och hällde över dem.. Mottagning med släkt och vänner med tipspromenad, mat, presentöppning och ännu mera bilder. Sen bar det av mot O'leareys för slutskiva, och hade GRYMT kul!
Det går verklige inte att skriva ner hur otroligt bra den här dagen var! Speciellt inte här, då jag ska försöka hålla mig så kort som möjligt, så folk orkar läsa det. Har ju fått höra att jag har en tendens att skriva för mycket ibland... Inte kan det väl vara så ;) Senare kommer de komma upp bilder, för mitt Internet håller på och pajar. Man säger ju att en bild säger mer än 1000 ord = SANT! Så om ni får se några bilder sen så kan ni tänka er att den här dagen var min bästa! Just för stunden får det bli bilden jag lovat C att lägga upp här! Visst är vi snygga!
My bad, and your name
För det första måste jag bara säga att elektriska och tekniska saker bara måste hata mig, då menar jag hata med stora bokstäver! Igår kväll när jag skulle skriva ut mitt tal jag ska ha på historian idag. Tror ni inte då att skrivaren inte vill fungera?! Såklart den inte vill. Tänkte först att det kanske var att färgen hade tagit slut,för den hade gjort det förut, så vi byter dem. Men upptäcker då att J hade redan bytt den svarta, så försökte igen.... Ingenting händer, så klickar på en knapp på skrivaren efter ett tag.. Skrivaren börjar låta, yes tänker jag och sätter mig ner för att vänta på att papperna ska komma ut. Jo men vad händer. Den spottar ut hel vita papper, inte ett enda ord står på det! Fortsätter att försöka X antal gånger, men fortfarande bara vita ark...
Kollar då om J hade tagit bort plastbiten som sitter för hålet på färgpatronen, kan ju vara därför... Och jaha men där satt det en plastbit och stoppade färgen, åtgärdade det och klickade på skriv ut igen.
Och ingenting händer! Samma visa drar igång en gång till, vita papper! Jag vill inte ha vita papper! Vill ha mitt papper med svara små bokstäver på! PAANIK! Hatar elektriska saker som inte vill göra som jag säger!
Dessutom var kryckorna vid min sida igen, och jag kan ju säga att det var en hel del som mobbade mig för det.. Men vad ska jag göra? Det är ett visst antal dagar innan studenten i alla fall...
Miss you
Matchernas match... tydligen...
Inatt alltså, dum som man är så blev man övertalad av R och C att kolla på hockey tillsammans med dem, istället för att ligga kvar i den otroligt värma och sköna sängen, och drömmarna. Men icke sa nicke, ner till vardagsrummet. Och vet ni vad; jag höll mig vaken hela första faktiskt! Stolt så stolt faktiskt. Olyckligtvis så låg laget vi tydligen höll på, Detroit, under med 0-2 efter första perioden mot Pittsburgh. Jag fick höra X antal gånger att om Detroit vinner den här matchen, så vinner de pucklan. Och kom ihåg det är THE PUCKLAN! C säger redan här att matchen redan är över... Fel, så fruktansvärt fel han hade!
Ledsen att jag måste säga det men in i halva andra perioden somnar jag faktiskt, då jag inte kan hålla ögonen öppna längre... Dock vaknar jag av att alla, R, J, C och B ropar " Det där måste ha gjort ont", hinner precis sätta mig upp för att hinna se reprisen på vad alla skrek om... Skott framför mål av en Pittsburgh spelare, träffar en av sina egna rätt på kinden och blodet forsar.. Mysigt tänker jag och sitter faktiskt kvar och ser färdigt matchen. I slutet av tredje perioden har Detroit lyckats vända 0-2 till hela 3-2, och det verkar lukta seger för de röda laget..
Men som man säger så ska man inte ropa hej förrän man är över, utan när det är 34 sekunder kvar av matchen lyckats Pittsburgh att slå in pucken, och det är förlängning.. Förlängning, jippi tänker jag i mitt stilla sinne, klockan är redan 04.47 och vi ska upp vid 08.15.. Kände att jag var tvungen att dra mig upp till sängen igen, medan killarna fick sitta kvar och heja fram sitt lag... Vaknade av att R och C kom in i rummet igen vid 07.00... Matchen hade precis slutat, och med snabb huvudräkning får man fram att sudden death höll på i 2 timmar och matchen i helhet i 5... Jag kan faktiskt säga att det var rätt intressant och kul att titta stundtals.. Men klockan två på natten är ingen höjdare faktiskt.. Just det, ni kanske vill veta, ni som har lyckats hålla er undan från resultatet idag, Pittsburgh vann... Det betyder ytterligare en match natten till torsdag, och jag säger er. Ingenting jag ska titta på!